Partizan segrare i Aprilcupen!

29513990_10214700123564259_561954725_o

Visst har det under silly season talats om att Partizan skulle ha något på gång; rykten om nya värvningar, intensifierad träningsdos, eventuellt tränarbyte osv. Men silly season har ju fått sitt namn av en anledning, mycket av det som florerar på sociala medier och mindre nogräknade publikationer ska tas med en nypa salt. De som var på plats på Solberga BP när den fjärde upplagan av Aprilcupen drog igång, kunde dock snart konstatera att Partizan STHLM år 2018 kommer vara ett lag att räkna med.

Rykten om tränarbyten kommer och går i takt med klubbars upp- och nedgångar men i Partizan STHLM har general Magnusson alltid ridit ut stormarna. Och de som följde laget föregående säsong vet att laget kanske presterade bättre än de någonsin gjort tidigare år. Partizan införde ett nytt spelsystem som de sakta men säkert jobbade in under säsongen vilket slutligen gav laget en andraplats i serien. När laget sedan gick in i vinterhalvårets inomhusspel löstes frågan på vem som skulle efterträda den legendariske burväktaren Palle Wibrån; klubben hade slutit ett kontrakt med den unge, lovande målvakten Linus Engfors. Många såg med tillförsikt fram emot nästa säsong.

Aprilcupen skulle i år egentligen ha spelats på Långholmen men spelplatsen styrdes i sista stund om till Solberga BP. En molnig himmel och en temperatur på runt en plusgrad mötte spelarna när de äntrade arenan. Lagom till första avspark låg det även lite snö i luften som yrde fram i plötsliga vindbyar. Detta störde dock inte de rödvit-randiga partizanerna som var fullt fokuserade på sin uppgift. Första matchen bjöd på en svår nöt, för motståndet stod Spöket, förra årets vinnare av cupen. När matchen drog igång tog Partizan direkt tag i taktpinnen och ganska snart stod det 2-0 till de rödvita. Ett blytungt försvarsspel blandat med ett bländande omställningsspel där avslutningarna var kliniska fick nog många åskådare att häpet kippa efter andan. Det nya lagbygget Partizan STHLM hade trätt fram i rampljuset. Och grundstenen i nybygget, Linus Engfors, visade sig motsvara förväntningarna. Han uppvisade pondus och ett lugn som spred sig upp genom lagdelarna från försvar till anfall. Engfors nolla skulle antagligen ha varit intakt efter första matchen om inte spelande tränare Pontus Magnusson spelat handboll i eget straffområde och orsakat en straff. Den satt stenhårt ribba in och orsakade viss nerv i matchen. När sedan Viktor Vallhagen satte sitt andra mål för matchen var saken klar, Partizan hade besegrat de regerande mästarna med 3-1. Sedan följde en 3-0-seger mot Hoyzer där mittfältsgiganten Johander gjorde ett hattrick. Inför den avslutande gruppspelsmatchen var Partizan redan klara gruppsegrare och blev en bit in i matchen straffade med ett mål som gick via ett partizanben in i nätmaskorna. Partizan visade dock prov på hög lagmoral och vände matchen till 2-1-vinst.

I semifinalen ställdes de rödvita mot division 1-laget Hjärtat som deltog i cupen för första gången. Och visst var det ett tufft motstånd. Men liksom i matchen mot Spöket släppte inte Partizan till någonting i försvarsspelet. Motståndarna hade mycket boll men fick mest trampa runt utan spelalternativ. När sedan Partizan erövrade bollen levererades ett snabbt och glimrande anfallsspel; våra kantspelare briljerade med många fina instick och inlägg, i mittregionerna vred och vände Niklas med motståndarna och på topp oroade Hovne och Jonas Hjärtats backlinje. Resultat: 2-0 till Partizan. I finalen var det ärkerivalerna Kronan, som för andra året i rad stod i en avgörande match om pokalen. Nu började det märkas att orken tröt lite på sina håll i Partizan. Dessutom hade laget tappat både Cleris, som hade skadats, och Hovne som tyvärr var tvungen att avvika pga jobb. Dock verkade inte motståndarna heller helt opåverkade av att ha spelat fyra matcher på sin väg mot finalen. Och efter att matchen hade stått och vägt en stund forcerade Partizan in ett ledningsmål. Men det dröjde inte länge förrän repliken kom, Kronan kvitterade med ett mål där Partizans försvar för första gången i turneringen blev helt upprullat och tappade bort sina markeringar. Bollen gick på ett snöre fram till en fristående Kronan-spelare som kunde göra mål i öppen kasse. Vackert. Andra halvlek kom och många började ställa in sig på förlängning. Då trädde en av Partizans mest rutinerade och stabila spelare fram; den stenhårt arbetande backklippan Emil Karlsson såg tillfället och tog en av sina patenterade helplanslöpningar; från backposition drev han upp bollen, passade upp den till Johander, som tråcklade sig fram mot högerkanten, samtidigt som Karlsson hade fortsatt sin genomskärning fram mot bortre stolpen. Och sedan inföll ögonblicket som nog har etsat sig fast i minnet på de flesta Partizan-anhängare som var på plats: Johander tittar upp, ser Emil i ögonvrån och lägger en passning som skär genom hela offensiva straffområdet fram till bortre stolpen där Karlsson i sista stund dyker upp och lägger in bollen i öppen bur, ett mål som ger totalsegern i cupen till Partizan STHLM. Vilken hjälte.

När domaren, några minuter senare, blåste av matchen bröt jubel och segeryra ut på planen, Partizan hade bärgat guldet! Facit i cupen blev en segersvit på fem vinster och en målskillnad på 12-3 där ett insläppt mål gjordes på straff och ett var ett självmål. Imponerande. Poängkung blev Niklas men också Vallhagen imponerade stort med fyra gjorda mål. Men framförallt var det kollektivet som imponerade stort där varenda lagdel och varje spelare utgjorde en oumbärlig länk i lagmaskinen Partizan STHLM. Bäva månde de motståndare som kommer i klubbens väg detta år.

Spelarutmärkelser 2017

Efter en bejublad säsong där laget slutade tvåa i serien samlades spelarna för den glimrande, festliga Partizanbanketten, som i år hölls på restaurang Surfers. En av anledningarna till klubbens framgångar är bredden på spelartruppen, som i år har svällt ut till en diger samling hjältar. Många är lagen som helt enkelt har blivit nednötta och besegrade av uthållighetsmaskinen Partizan STHLM. Under banketten hyllades som vanligt några spelare lite extra. Inledningsvis tog Anders Björklund ordet och utsåg retrospekt Levi Di Marco till fjolårets Paul Gascoigne. Därefter följde årets officiella utmärkelser:

ÅRETS COMEBACK
Partizan STHLM är klubben som har varit anmärkningsvärt skonad från spelarskador genom åren. Desto märkbarare och mer traumatiska har de få skador som uppstått varit. Det djupaste såret är så klart korsbandsskadan som drabbade klubbens grundare Oskar Kollberg, en skada som han efter en tuff rehabperiod kom tillbaka från bara för att slå upp den igen efter ett fåtal matcher. Hösten 2013 var det slutspelat för en av lagets förgrundsgestalter. När så en av våra främsta unga talanger också ådrog sig en knäskada, vilket ledde till att han missade hela förra säsongen, var det många som såg mörkt på framtiden för Partizan. Spelaren, som blev årets poängplockare 2014, saknades när laget försökte bemästra ett nytt underlag under fjolårets säsong. Vårsäsongen 2017 startade och fortfarande var han borta. Men så var den förlorade sonen helt plötsligt tillbaka. Efter att ha rehabtränat stenhårt och inte riskerat något genom att komma tillbaka för tidigt mjukstartade spelaren genom att vakta kassen för klubben under höstsäsongen. Och stundtals har han visat glimrande spel även i målet. I årets sista match var han tillbaka som utespelare och såg självklart till att inte gå mållös därifrån. Årets comeback tilldelas:

Levi Di Marco!

ÅRETS POÄNGPLOCKARE
Harry Lundahl. Torsten Bunke. Stig Nyström. Namn som klingar bekant för många . Vissa kanske bättre minns Hasse Jeppson, Sylve Bengtsson och Rutger Backe. Men låt oss gå över till vår egen målspottare; han var inte ett helt okänt ansikte när han i våras steg in i laget, till att börja med med ett så kallad match-för-match-kontrakt. Efter att ha gjort ett bejublat gästspel i mötet mot Andra Sidan BK 2014, en match vi vann med 4-2, lät det så här i matchrapporten, signerad Filip FM Magnusson: “Extra plus till stödpartizan Niklas. Gigant. En libero a la Korpen 2014. Gjorde som han ville.” Partizan ville gärna knyta honom till sig men det dröjde alltså till i år och några matcher in i serien innan heltidskontraktet skrevs på. Och sen har poängen ramlat in i match efter match, såväl egna mål som assist till andras. Totalt har det blivit 18 poäng, 12 mål och 6 assist, den här säsongen. Och precis som de namn jag läste upp inledningsvis, historiska allsvenska skyttekungar, kommer namnet på årets poängplockare i fortsättningen klinga med en air av framgång och finess. Grattis till utmärkelsen:

Niklas Johander!

ÅRETS ROGER LJUNG
Som vanligt har det funnits gott om utmanare till den prestigetyngda titeln Årets Roger Ljung. Kilen steg fram som en stark utmanare med sin värvning av den tuffe, offensive Lauberts. Och coach Magnusson har ingjutit ungt blod i klubben med den kvicke teknikern Assad. Fast blickarna verkar mest ha riktats åt en spelare vi knappt har sett på planen den här säsongen. Det kostar att vara en framgångsrik agent. Roger Ljung bestämde sig tidigt för att han skulle bli spelaragent, redan innan spelarkarriären var över. Hans kanske mest framgångsrike spelare är den inte helt okände Fredrik Ljungberg, som han lotsade över till Arsenal för en saftig summa. Hur mycket pengar som betalats för Partizans största värvning i år låter vi vara osagt. Och vi spekulerar inte heller i om värvaren redan nu har tagit steget till att bli agent på heltid. Vi i ledningen vill helst se honom ute på planen ett bra tag till. Han värvade årets poängplockare. Årets Roger Ljung är:

Gunnar Nordahl Westin!

St. Gunnar och Draken

Upptakten till årets säsong blev aningen förvirrad för Partizans del. Korpengeneral Teljfors lät meddela att laget i år skulle spela på konstgräs, ett underlag som Partizan förvisso har spelat på tidigare men att det skulle ske redan i år stämde inte överens med den femårsplan som coach tillsammans med kansliet arbetar efter. De minutiösa grusförberedelser som hade krönts med ett brons i Aprilcupen blev nu inte det stabila fundament som spelarna skulle ha som sin mentala snuttefilt när de nu i stället äntrade den mjuka plastbeklädnaden på Lisebergs BP. Men organisation och kollektiv styrka har alltid varit Partizans ledord oavsett yttre omständigheter.

Efter en inledande uddamålsförlust mot BK Jackan var partizanerna denna torsdag väldigt sugna på tre poäng när inte helt obekanta Drakenbergsparken FC, klädda i blåa tröjor, stod för motståndet. Partizans uppställning var som vanligt 3-2-1 men helt otippat hade coach meddelat att Johannes Cleris, vanligtvis ytterback, skulle spela på topp. Ett taktiskt drag som chockade motståndarna. Efter mycket bollrullande från Drakens sida med kontringsattacker från de rödvita kom så plötsligt ett två mot en-läge där Partizans egen Nordahl klistrade bollen vid fötterna, drev upp den och lade en perfekt boll mot bortre stolpen där Cleris hade fullföljt sin löpning och petade in bollen i motståndarkassen. 1-0!

Resultatet stod sig till pausen där coach Magnusson talade om att stänga till mitten bättre i det defensiva spelet, Drakenbergsparken hade inte varit ofarliga i första halvlek utan hade känt på ramvirket i Murens mål både en och två gånger. I andra halvlek var målskytt Cleris nedflyttad till backposition igen och Gunnar hade flyttat upp på topp. Och nu fick publiken se ett positionsspel där Partizan gång på gång utmanövrerade ett alltmer frustrerat Drakenbergsparken. Kontringschanserna duggade tätt där Magnusson kanske hade det allra bästa läget efter att ha kommit fri med motståndarmålvakten; bollen strök strax utanför stolpen. De blåa hade också en del lägen men felträffar blandat med storspel från Wibrån höll bollen utanför nätmaskorna. Till slut kom spiken i kistan där Jesper, inflyttad på mittbacksposition (detta efter att Emil hade fått gå av efter en lättare skada), drev upp bollen från egen planhalva, tog sig förbi en, två, tre blåklädda spelare, lånade ut bollen till Gunnar i slottet, fick tillbaka den kvickt och sedan placerade in den i målet. Vackert. Jesper gjorde därmed sitt första mål för klubben och Gunnar noterades för sin andra assist och blev kvällens poängplockare. 2-0 blev slutresultat och Partizan visade att de kommer vara att räkna med även i år.

Partizan STHLM 5 år

P1130978

2016. Året som betyder femårsjubileum för klubben som grundades då två vänner från Göteborg beslöt sig för att återuppta drömmarna om mål i krysset, hysénska glidtacklingar och erövrandet av oupptäckta gruslandskap, som en gång väcktes i staden i västerled. Ett gött gäng bestående av en del utflyttade göteborgare, ett antal journalister och några brevbärare blev stommen till Partizan STHLM, idag ett välkänt lag på grusplanerna i Stockholms söderort.

I år genomförs den andra upplagan av Aprilcupen, en turnering som Partizan tillsammans med Kontra STHLM startade förra året. Cupen blev en succé och har i år utökats till åtta lag. Tyvärr var cupen sportsligt ett misslyckande för Partizan, som med nöd och näppe undvek jumboplaceringen och placerade sig på en högst blygsam femteplats efter en dramatisk straffsparksläggning. Detta år har Partizan varit betydligt noggrannare i sina förberedelser och har legat i hård inomhusträning hela vintern. Coach Magnusson har tillbringat många sena kvällar med att finputsa taktiken och till att minutiöst videogranska och analysera förra säsongens matcher.

Nytt för i år är också tröjorna. Partizans färger har alltid varit vitt, svart och rött och med tävlingspremiär i Aprilcupen, 16 april, ses fotbollshjältarna numer bära rödvitrandiga tröjor. De svarta shortsen och de röda strumporna är kvar och de svartvita tröjorna kommer i fortsättningen användas som andraställ.

Självklart har klubben sett till att nyrekrytera under vinteruppehållet. Ett kärt namn som många har velat knyta närmare till Partizan har nu äntligen tagit sitt förnuft till fånga och skrivit på för laget. Björn Länsisyrjä, en spelare med god speluppfattning och ett giftigt skott, kommer ses i tröja nummer 4 framöver. Partizans centrala spel stärks ytterligare upp med en spelare med mycket god bollkontroll och bollfördelningsförmåga. Henrik “Kilen” Kilefors har redan agerat stödpartizan vid ett tillfälle och nu var tiden mogen att kontraktera honom fullt ut. Tröja nummer 14 blir hans. Sist ut, men absolut inte minst, i denna trio är den gänglige ynglingen Jesper Danielsson, som har visat lovande spel under försäsongen. Han beskrivs som en brytningssäker och orädd spelare med ett riktigt kvickt steg och sägs vara påtänkt som ytterback. Han hälsas välkommen till en plats i truppen med tröja nummer 18.

I skrivande stund jobbas det febrilt på Korpens kansli för att svarva ihop årets utomhusserier men det uppges att seriepremiären sker vecka 17 eller 18. Nu laddar Partizan STHLM för Aprilcupen där laget siktar på pallplacering i år. Forza Partizan!

Partizan nötte ner Jackan

Palle fyrade av ett stort 031-leende redan före matchen. Anledningen: Nya, tyska målvaktshandskar hade anlänt från brorsan Axel, till vardags bollräddare i superettanlaget Utsikten. Och Palle gjorde oss inte besvikna. Med fin hjälp av en stark försvarstrio höll han nollan i Partizans 1-0-seger mot BK Jackan. Jackorna förde spelet under större delen av matchen. Framför allt hade laget ett övertag på mittfältet, där BP stod för sin hittills tröttaste insats i den svartvita tröjan. Möjligen bidrog också partizanernas tidiga ledningsmål till matchbilden.

Målet – det var vackert. Från vänsterkanten nära mittlinjen måttade Pontus en frispark mot bortre stolpen där Levi elegant nickskarvade bollen i målvaktens högra kryss. Levi hade sedan ytterligare ett par fina målchanser under matchen, men ett mål räckte gott och väl denna gång. BK Jackan skapade, trots spelövertaget, inte jättemånga heta kvitteringslägen. Detta till stor del beroende på partizanernas smarta positionsspel på egen planhalva. Palle – och hans nya, tyska handskar – tvingades dock till ett par klassräddningar på hårda distansskott. Glädjande och viktigt var också att vi i denna match hade två avbytare, vilket verkligen behövs om vi fortsatt ska kunna utmana om seriesegern.

I och med trepoängaren är vi ny tabelltrea. Enda förlusten hittills kom, som bekant, mot serieledande Inter (1-2) i förra veckan när sju tappra spelare mot slutet gick på knäna. Ny, intressant match väntar på onsdag (20.45) mot Fashion som verkar ha fått upp farten ordentligt. De inledde med tre förluster, men har nu två raka segrar och 6-0 i målskillnad. Kämpa boys!

Partizan obesegrat efter två omgångar

Efter förra årets framgångar har Partizan taget ytterligare ett kliv närmare den yttersta fotbollseliten och spelar säsongen 2015 i Korpens divison 5. För att lyfta ytterligare en nivå även spelmässigt har de svartvita därför såväl vintertränat inomhus som anordnat den egna Aprilcupen, som trots ett lysande arrangemang i vårsolen tyvärr blev en besvikelse rent fotbollsmässigt. Därför får ändå 1-1 i serieupptakten mot gamla bekanta Andra sidan BK i säsongsöppningen betraktas som godkänt.

I seriens andra omgång ställdes Partizan däremot mot okänt motstånd i form av Drakenbergsparkens FC. Motståndarna kom till matchen som serieledare genom att vara det enda lag som tog en trepoängare i den oerhört jämna första omgången och såg på förhand ut att kunna bli en svår nöt att knäcka för de svartvita. En annan nöt var hur Partisan skulle klara av den större plan som flytten den till högre divisionen har inneburit. En tredje i denna fotbollsmässiga trillingnöt var den låga vårsolen som under första halvlek skulle ligga rakt i ögonen på de svartvita och inte minst ställa till besvär för Muren Wibrån längst bak.

Coach Magnusson valde att mönstra laget enligt 3-2-1 för att på bästa sätt täcka av de ytor som lätt öppnar sig centralt med en större spelyta. Backlinjen blev för dagen nykomponerad där BP axlade rollen som central general med Alex och årets nyförvärv Cleris på vardera kant. Inledningsvis var det också Partizan som var det mest aktiva laget på banan även om de riktigt vassa målchanserna uteblev. Närmast att få bollen i nätmaskorna var Hovne som efter en kontring och frispelning från Gunnar fick iväg ett skott från yttre delen av straffområdet som letade sig mot bortre kryssen men som motståndarmålvakten lyckas tippa till hörna. Med sig från första halvlek kunde Partisan ändå ta en gedigen defensiv insats även om Drakenbergsparken åt sig in i matchen mot slutet av halvleken och den riktiga skärpan i de svartvitas passningsspel saknades.

Inför andra halvlek gällde det för Partizan att lyfta laget offensivt ytterligare en nivå och laget såg omedelbart till att stressa motståndarnas backlinje till en del misstag, om än utan några klara målchanser som följd. Närmast mål var länge, även i denna halvlek, Hovne som på ett precisionsinlägg från Alex på högerkanten bara skulle sätta huvudet till men fick bollen någon halvmeter utanför målvaktens högra stolpe. Länge såg det ut som att matchen skulle bli ytterligare en i raden av oavgjorda matcher i den här serien, men med fem minuter kvar visade Partizan att en poäng inte var nog. Levi fångade upp en boll strax utanför mittfältet och fick iväg vad som först såg ut att vara ett misslyckat skott, men som istället visade sig bli en perfekt framspelning till Magnusson som hjältemodigt kastade sig fram i gruset och lyckades få en tå på bollen som smet in under den utrusande motståndarmålvakten. 1-0 var därmed ett på intet sätt orättvist faktum.

De avslutande minuterna spelade Partizan av i lugn och ro, och därmed kan vi konstatera att inledningen på fotbollsåret 2015 har sett ljus ut. Det hela firades av med öl och gott hopp om nya stordåd under säsongen som ligger framför laget.

Spelarutmärkelser 2014

Årets Partizanbankett gick av stapeln på O’Learys Tolv, som denna kväll var fullt av jublande fans som ville hylla de svartvita fotbollshjältarna. Denna säsong lyckades Partizan STHLM återigen spela till sig en bronsmedalj i serien men i år smäller allting lite högre; laget spelade i en högre division, gjorde fler mål och släppte in färre än föregående år. Tyvärr gick laget ordentligt på pumpen i årets upplaga av Korpen National Cup men stärkta av nederlaget tog partizanerna revansch i Hoyzer Cup där en silvermedalj inhöstades till prisgömmorna i klubbhuset. Kollektivet Partizan STHLM har stått starkt i år men några spelare har gjort sig förtjänta av lite extra uppmärksamhet. Här är årets spelarutmärkelser.

ÅRETS POÄNGPLOCKARE
En av Partizan STHLM:s barnsjukdomar var den stora oförmågan att göra mål. I och med andra säsongen svängde dock detta tack vare några olika anledningar; en ny grund hade lagts med ett stabilt försvar och det fanns en trygghet att falla tillbaks på när anfallen skulle byggas. Förra årets målspruta, Emil, såg tillsammans med vår anfallstrojka till att målen började ramla in för Partizan. Den här säsongen har vi sett en ny stjärna tändas på Mälarhöjdens IP, en spelare som redan i sin debut gick in och levererade. Sedan har poängen fortsatt att komma under säsongens gång. Andra lag har sin Shearer, Batigol, Klose, Ibrahimovic eller varför inte Stjepan Bobek, som totalt gjorde 425 mål för Partizan Belgrad. Årets poängplockare i Partizan STHLM är:

Levi Di Marco!

ÅRETS KENNET
Årets Kennet är utmärkelsen uppkallad efter Kennet Andersson, som framförallt vann svenskarnas hjärtan med sina insatser i fotbolls-vm 94. Kvaliteterna för att få utmärkelsen handlar i mångt och mycket om att visa gott kamratskap och att vara en sammansvetsande faktor för kollektivet. Årets Kennet är en person som visar vägen när det stormar och blåser. En person som alltid finns där att luta sig tillbaka mot. Och vem kan annat än känna värme i bröstet när denna partizan ses komma vandrande längs sidlinjen inför onsdagsmatcherna på Fruängens grus. Hans välansade skägg och de fint tvinnade mustascherna glänser i solskenet när han hälsar laget med ett glatt göteborgskt tillrop. Han är en spelare som aldrig visar upp en surmulen min (förutom när han är missnöjd med sig själv eller en motspelare) och alltid sprider en positiv stämning i laget. Årets Kennet är:

Eric Thorsson!

ÅRETS ROGER LJUNG
Redan tidigt i våras stod det klart att folk tänkte ta upp kampen om denna åtråvärda titel. Och det stod också klart att förra årets titelförsvarare inte tänkte ge sig utan strid. Denna gång hade Pirlo hittat en blytung striker, Sjevy, som gick in och målade inte bara en utan två gånger i samma match. Det skulle dock visa sig att det var ett engångslån det rörde sig om och lite av glansen i värvningen mattades. I stället ville både FM och Burken ta åt sig äran för att ha scoutat fram den före detta BP-spelaren, kort och gott kallad BP. Björklund påminde i samma veva om sina tidigare värvningar Alex och Hovne, som ju dock hade gjorts under tidigare säsonger. Oklarheten kring vem som fick BP att greppa pennan och även kring hur fast knuten han är till laget fick oss att rikta blickarna åt ett annat håll. Och när en ser nyktert på saken är det i år ganska givet vem som får utmärkelsen. Han har gett laget både en poängplockare och sänkt medelåldern i truppen. Med sin värvning av Levi Di Marco är han årets Roger Ljung:

Palle Muren Wibrån!

ÅRETS PARTIZAN
Årets Partizan är utmärkelsen som ges till en spelare som visar framfötterna, framförallt på planen, men även har den rätta inställningen till alla de kringaktiviteter som i dagens moderna fotboll behäftar de lag som vill ligga i framkant. Det handlar om att visa upp en professionalitet i sitt förhållningssätt till både klubben och offentligheten; att ha en image både utåt och inåt, så att säga. Årets partizan är en spelare som offrar, om inte allt, så väldigt mycket för laget; i alla fall sina knän och ett och annat arbetspass, som förmodligen bytts bort mot något sent och långtråkigt helgpass i stället. Han är aldrig riktigt nöjd, han jobbar stenhårt och han bidrar ofta till målskörden. Årets Partizan är:

Anders Hovne!

jägerpartizan
Laget fortsätter firandet efter banketten med den sedvanliga jägern.