Veckans partizan: Burken Björklund

IMAG1164

Anders Björklund är Partizan STHLM:s äldste spelare men beskriver sig själv som lagets tonåring. Efter spel i diverse klubbar runt om i Dalarna gick han som 14-åring till Brage där han upplevde några gyllne år. Nu siktar han åter mot toppen.

– Sen Brage har det varit en lång nedtrappning men nu är jag här i Partizan och det här är ett lag med stor inneboende kraft. Vi har börjat säsongen mycket bättre än förra året och nu måste vi se till att potentialen som finns släpps lös. Då kommer vinsterna, säger han efter efter säsongens första förlust som kom mot Netlight i fjärde matchen.
– I dag var det mer som ett litet frö i någon växtaffär än ett stort amazonasträd, analyserar han med en metafor lika vass som de passningar han är känd för på plan.
– Ja, jag skulle säga att jag är en ganska bra passningsspelare, att se var jag ska lägga bollarna och så där. Min största brist som fotbollsspelare är nog att jag tycker att det är snyggare att skjuta i ribban än i mål, men i år ska jag försöka ändra på det.
Det är inte bara det behärskade passningsspelet som gör Anders till en nyckelspelare utan även förmågan att växla mellan rollerna som back och mittfältare.
– Jag är lite grann som en tonåring än så länge i det här laget. Egentligen är jag en back från grunden som senare har utvecklats till mittfältare som har gått tillbaka till back igen och så är jag mittfältare igen.

Du går under namnet Burken men ibland kallas du även för Solskjaer?
– Burken har hängt med sedan Dalarna då mellanstadieläraren satte på mig det namnet. Tror att det var efter en hockeyspelare som hette Burken Björklund, men det fanns en rocksångare också som hette Rock Burken, Hey Baberiba sjöng han bland annat (lyssna här >>). Solskjaer är väl mer någonting som jag gärna vill vara här i Partizan eftersom jag gärna kommer in en bit in i matchen, men jag har kanske inte levt upp till det epitetet så mycket än så länge.
Varför kommer du ofta in sent?
– Ja, jag är ju inte världens bästa på att hålla tider så att det har blivit så. Innan trodde jag inte att jag kunde bli skadad, men när jag var 27 år blev jag det. Innan dess värmde jag inte upp men det är så jävla tråkigt att vara skadad så nu tycker jag det är viktigt att kroppen är mjuk och redo för match innan man börjar. Och eftersom jag ofta kommer sent får jag värma upp när matchen pågår.

Ett annat utmärkande drag för Nr 5 är långbyxorna som hänger med långt in på vårkanten.
– Kanske ska prova med shorts nästa match, men då kan jag dra mig för att glidtackla och sådana grejer men jag funderar på att skaffa både shorts och svettpannband nu när det är varmt. Så det kan komma, och då kommer jag ha några procent till mer att ge.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s