Partizan segrare i Aprilcupen!

29513990_10214700123564259_561954725_o

Visst har det under silly season talats om att Partizan skulle ha något på gång; rykten om nya värvningar, intensifierad träningsdos, eventuellt tränarbyte osv. Men silly season har ju fått sitt namn av en anledning, mycket av det som florerar på sociala medier och mindre nogräknade publikationer ska tas med en nypa salt. De som var på plats på Solberga BP när den fjärde upplagan av Aprilcupen drog igång, kunde dock snart konstatera att Partizan STHLM år 2018 kommer vara ett lag att räkna med.

Rykten om tränarbyten kommer och går i takt med klubbars upp- och nedgångar men i Partizan STHLM har general Magnusson alltid ridit ut stormarna. Och de som följde laget föregående säsong vet att laget kanske presterade bättre än de någonsin gjort tidigare år. Partizan införde ett nytt spelsystem som de sakta men säkert jobbade in under säsongen vilket slutligen gav laget en andraplats i serien. När laget sedan gick in i vinterhalvårets inomhusspel löstes frågan på vem som skulle efterträda den legendariske burväktaren Palle Wibrån; klubben hade slutit ett kontrakt med den unge, lovande målvakten Linus Engfors. Många såg med tillförsikt fram emot nästa säsong.

Aprilcupen skulle i år egentligen ha spelats på Långholmen men spelplatsen styrdes i sista stund om till Solberga BP. En molnig himmel och en temperatur på runt en plusgrad mötte spelarna när de äntrade arenan. Lagom till första avspark låg det även lite snö i luften som yrde fram i plötsliga vindbyar. Detta störde dock inte de rödvit-randiga partizanerna som var fullt fokuserade på sin uppgift. Första matchen bjöd på en svår nöt, för motståndet stod Spöket, förra årets vinnare av cupen. När matchen drog igång tog Partizan direkt tag i taktpinnen och ganska snart stod det 2-0 till de rödvita. Ett blytungt försvarsspel blandat med ett bländande omställningsspel där avslutningarna var kliniska fick nog många åskådare att häpet kippa efter andan. Det nya lagbygget Partizan STHLM hade trätt fram i rampljuset. Och grundstenen i nybygget, Linus Engfors, visade sig motsvara förväntningarna. Han uppvisade pondus och ett lugn som spred sig upp genom lagdelarna från försvar till anfall. Engfors nolla skulle antagligen ha varit intakt efter första matchen om inte spelande tränare Pontus Magnusson spelat handboll i eget straffområde och orsakat en straff. Den satt stenhårt ribba in och orsakade viss nerv i matchen. När sedan Viktor Vallhagen satte sitt andra mål för matchen var saken klar, Partizan hade besegrat de regerande mästarna med 3-1. Sedan följde en 3-0-seger mot Hoyzer där mittfältsgiganten Johander gjorde ett hattrick. Inför den avslutande gruppspelsmatchen var Partizan redan klara gruppsegrare och blev en bit in i matchen straffade med ett mål som gick via ett partizanben in i nätmaskorna. Partizan visade dock prov på hög lagmoral och vände matchen till 2-1-vinst.

I semifinalen ställdes de rödvita mot division 1-laget Hjärtat som deltog i cupen för första gången. Och visst var det ett tufft motstånd. Men liksom i matchen mot Spöket släppte inte Partizan till någonting i försvarsspelet. Motståndarna hade mycket boll men fick mest trampa runt utan spelalternativ. När sedan Partizan erövrade bollen levererades ett snabbt och glimrande anfallsspel; våra kantspelare briljerade med många fina instick och inlägg, i mittregionerna vred och vände Niklas med motståndarna och på topp oroade Hovne och Jonas Hjärtats backlinje. Resultat: 2-0 till Partizan. I finalen var det ärkerivalerna Kronan, som för andra året i rad stod i en avgörande match om pokalen. Nu började det märkas att orken tröt lite på sina håll i Partizan. Dessutom hade laget tappat både Cleris, som hade skadats, och Hovne som tyvärr var tvungen att avvika pga jobb. Dock verkade inte motståndarna heller helt opåverkade av att ha spelat fyra matcher på sin väg mot finalen. Och efter att matchen hade stått och vägt en stund forcerade Partizan in ett ledningsmål. Men det dröjde inte länge förrän repliken kom, Kronan kvitterade med ett mål där Partizans försvar för första gången i turneringen blev helt upprullat och tappade bort sina markeringar. Bollen gick på ett snöre fram till en fristående Kronan-spelare som kunde göra mål i öppen kasse. Vackert. Andra halvlek kom och många började ställa in sig på förlängning. Då trädde en av Partizans mest rutinerade och stabila spelare fram; den stenhårt arbetande backklippan Emil Karlsson såg tillfället och tog en av sina patenterade helplanslöpningar; från backposition drev han upp bollen, passade upp den till Johander, som tråcklade sig fram mot högerkanten, samtidigt som Karlsson hade fortsatt sin genomskärning fram mot bortre stolpen. Och sedan inföll ögonblicket som nog har etsat sig fast i minnet på de flesta Partizan-anhängare som var på plats: Johander tittar upp, ser Emil i ögonvrån och lägger en passning som skär genom hela offensiva straffområdet fram till bortre stolpen där Karlsson i sista stund dyker upp och lägger in bollen i öppen bur, ett mål som ger totalsegern i cupen till Partizan STHLM. Vilken hjälte.

När domaren, några minuter senare, blåste av matchen bröt jubel och segeryra ut på planen, Partizan hade bärgat guldet! Facit i cupen blev en segersvit på fem vinster och en målskillnad på 12-3 där ett insläppt mål gjordes på straff och ett var ett självmål. Imponerande. Poängkung blev Niklas men också Vallhagen imponerade stort med fyra gjorda mål. Men framförallt var det kollektivet som imponerade stort där varenda lagdel och varje spelare utgjorde en oumbärlig länk i lagmaskinen Partizan STHLM. Bäva månde de motståndare som kommer i klubbens väg detta år.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s