Partizan fann spelglädjen på Östermalm

Runt sextiden på fredagskvällen samlades Partizan STHLM på Östermalms IP för att ännu en gång visa upp sina fotbollskunskaper för allmänheten. Det var dags för årets upplaga av Korpen Pressbyrån Cup, en tillställning som Partizan medverkade i för första gången. Uppståndelsen var förstås stor, både på Östermalms idrottsplats läktare och på internätet där folk febrilt satt och uppdaterade sina nyhetssidor redan timmar innan Partizans första avspark. Två tunga avbräck hade annonserats tidigare under dagen; Partizans mittbacksklippa Emil Karlsson hade tyvärr inte fått bukt med sitt efterhängsna ryggskott och Nathalie Bloom hade under sina minutiösa förberedelser inför cupen ådragit sig en smärtande knäskada. Glädjande var det i stället att lagets förlorade son, Oskar Huss, var tillbaka med sommarens snyggaste solbränna. Inför lagets första match, då partizanerna skulle ta sig an Nybyggarna United, gick tränare Magnusson igenom cuptaktiken. Något överraskande så gavs det order om att spela mer offensivt än vanligt utan att för den sakens skull negligera det defensiva spelet. En taktik som de flesta tycktes skriva under på.

När alla bengaler och tifon till slut var till ända kunde domaren blåsa igång det efterlängtade spektaklet. Båda lagen började piggt och såg ut att trivas på konstgräset. Spelet var böljande och Partizan visade sin vana trogen upp ett kassaskåpssäkert försvarsspel där Huss hade tagit över som mittbacksdirigent. Partizan såg även till att vårda bollen när de fick den under kontroll och hade en del fina passningskombinationer, som dock inte ledde fram till några sylvassa målchanser. Några spridda distansskott avlossades också vilka inte nådde sin tänkta destination. När domaren efter femton välspelade minuter blåste av matchen hade inga mål gjorts åt något håll, ett resultat som båda lagen syntes vara nöjda med och ett resultat som märkligt nog bara gav pengarna tillbaka hos nästan samtliga av Sveriges bookmakers. Efter bataljen berömde tränare Magnusson spelarna för väl genomförd match och tog upp alla de positiva saker som laget skulle ta med sig vidare i cupen, en lista som blir alltför lång för att återge här.

Partizan inför första matchen

Nästa motstånd stod All the way för, ett lag som bjöd upp till en något svårare dans. Men nu hade partizanerna blivit varma i kläderna och var helt klart sugna på att göra mål. Och plötsligt var vi i tid och rum förpassade till USA år 1994 när Viktor Vallhagen, Partizans påläggskalv, agerade likt Kenneth Andersson när Sverige då mötte Brasilien; Vallhagen mötte upp en svårmottaglig boll på vänsterkanten och såg att All the ways målvakt av oklar anledning var ute och fladdrade i utkanterna av straffområdet. Likt Kenneth försökte Vallhagen att lätta in bollen i bortre hörnet med högerfotens yttersida. Bollen smet tätt utanför stolpen och en kollektiv suck hördes från läktaren. All the way hade också mycket boll och en del fina anfall, som ofta stoppades av Partizans blytunga backar innan Palle ”Muren” Wibrån ens fått upp sina handskar i beredskapsposition. Matchen började lida mot sitt slut och det såg ut som att Partizan återigen skulle spela 0-0. Men då händer det; Huss tar några kliv upp med bollen vid fötterna, tittar upp och ser Alex Wahlquist torna upp sig i fjärran. Långbollen kommer och under dess luftfärd förpassas vi återigen till VM 94. Denna gång till matchen mot Rumänien då ett inlägg från Rolle kom inseglandes till tidigare nämnda Andersson. Likt Kenneth går Alex oförskräckt upp och nickar bollen perfekt över motståndarnas burväktare och ser den sedan hitta in i nätmaskorna. 1-0 till Partizan och jublet visste inga gränser. En minut senare blåste domaren av matchen och Partizans första skalp i cupen var ett faktum. Strax därefter var även hybris ett faktum hos nästan samtliga partizaner. Det ryktades om att SVT var på plats och folk började planera att sjukanmäla sig från jobbet nästkommande vecka för att kunna fira. Nu skulle Partizan vinna cupen!

I nästa match mot FC Tempo, som hade två förluster i bagaget, skulle Partizan självklart och självsäkert inhösta tre poäng till. Men det fina spelet var inledningsvis som bortblåst. FC Tempo chockerade Partizan genom att ställa upp med typ fem forwards, som skapade en del oreda för våra hjältars försvarslinje. Dock styrdes spelet upp efter ett tag och bland andra Tobias ”Pirlo” Holmqvist visade på fint initiativ ute i sin ytterbackskorridor. Efter ett tungt anfall följde Pirlo med i andra våg och stänkte på med en mörsare som sjungande studsade mot båda stolparna innan den rann ut till inspark. Nu var Partizan på gång igen. Och en stund senare sög Fredrik Paulsson åt sig bollen på offensiv planhalva, höll iskallt i den tills Vallhagen kom i en perfekt löpning i mitten bakom Tempos backlinje, varpå en perfekt passning nådde Vallhagen som iskallt placerade bollen vid sidan om målvakten. Nu spred sig en lättnad bland partizanerna, som trodde att tre pinnar var säkrade. Men Tempo, som hade gjort mål i båda sina föregående matcher, skulle även peta in en boll i denna match. Tyvärr visade det sig att Partizan inte hade nött fasta defensiva situationer tillräckligt och tappade markering vid en frispark som seglade över hela försvaret och bort till en fristående motståndare som enkelt kunde nicka in bollen i mål. Några sekunder senare var matchen över.

Något bedrövade försökte Partizan ta sig samman och hitta energi till kvällens sista match, en match som laget behövde vinna för att ta sig vidare för egen maskin. Dock tog tröttheten ut sin rätt mot sista motståndet Dödens grupp, som bara behövde en pinne för att ta sig vidare. Partizan gjorde några halvhjärtade försök och lyckades skapa några småfarliga chanser samtidigt som Dödens grupp anföll kontinuerligt utan riktig egg. Återigen spelade Partizan 0-0 och var därmed utslagna ur cupen med en tredjeplats i gruppen. Dock obesegrade och med plusstatistik i målskillnaden. Partizan släppte in minst antal mål och gjorde även minst antal mål i grupp B. Talande siffror. I green zone efter sista matchen bjöd de flesta partizaner journalisterna på ett leende och talade optimistiskt om den kommande höstsäsongen. Tränare Magnusson kommer finslipa taktiken under sommaruppehållet, en taktik som förhoppningsvis kommer prövas på lämpligt motstånd i en träningsmatch innan seriespelet drar igång igen. Summa summarum var cupen en fin tillställning där Partizan STHLM under den ljumma sommarkvällen hittade gott om spelglädje.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s